Petri Hytönen - Människornas källa


Karusell, 2018, akvarell och bladmetall på papper, 110 x 140 cm

9.2.2019 - 10.3.2019

Suomeksi

En 55-årig man funderar på de verklighetsfragment som han bearbetar, på bakgrunden till sina målningar, och på deras orsaker och resultat. Han upptäcker att han i sina målningar i allt högre grad hänvisat till nödvändigheten att acceptera olika verkligheter. Samtidigt njuter han av de sista spåren från sinnevärlden som han fortfarande har kvar.

I Förgyllda empatier målar jag saker och ting som jag tycker om, älskar och bryr mig om eller som jag känner empati för. Det är fråga om rätt direkta, naiva, omedelbara reaktioner och impulser som jag har velat måla för att sedan förgylla och täcka över allt det onödiga och distraherande oväsen som omger dem. Guldglansen och de förgyllda ramarna framkallar i denna glasets, metallens och träets tid en märklig nostalgisk längtan och upphöjer mina Förgyllda empatier nästan till föremål för dyrkan. Förgyllda empatier är en alldeles sanslös jakt efter mina egna begär, men de speglar någonting i vår värld från denna 55-åriga mans perspektiv just här och nu, i dag och lite grann i går.

Listan över saker jag tycker om och bryr mig om är till all lycka nästan oändlig. Jag tycker till exempel om min egen älskling, den bostadslösa familjen på gatan som sover på en bäddmadrass mitt i kvällsvimlet i Paris, att pladdra med bekanta, en kioskbil som ser rolig ut, cykladiska ikoner, duvparet som sitter bredvid varandra och förundrar sig över världens gång, den som sitter i biktstolen och berättar hemligheter för prästen, kamratskap, min egen gyllene bur, vänskap mellan gamla tanter, människans längtan till en annan människa, den härliga morgonhimlen, sällskapsdjur, ärlighet på dumhetens bekostnad, en direkt blick, saker och ting män emellan, konstverk, fester, skojande, skidspår, svampskogen, vandringar, friskt källvatten som väcker upp kroppen, bastu och maffiga blåbär, Och alla de härliga saker och ting som ger oss en känsla av värme. Oj, var många gyllene ting det finns här i världen.

Stränders längtan är en fotoserie där jag har målat ovanpå fotografierna med vattenfärger. Jag målar andra bilder som jag tycker att helt klart behöver finnas ovanpå fotografiet. Bilderna förmedlar en längtan till nya äventyr, knytandet av band mellan olika världar och den hisnande känslan då förändringar är möjliga.

I målningarna Jordnära söker jag själen som finns bakom materialet. Som när himlen öppnar sig i fantastiska sfärer över en kulle i Borgå och får mig att tänka på de mest universella och avlägsna ting samtidigt som jag målar endast min egen känsla, mina tankar och kanske en avlägsen spegelbild av den verklighet vi lever i. Jag känner mig som galaxens vakthund som står vid dörren av en åtta kvadratmeters smyckesaffär som ligger i en viss liten gränd i Rom.

Pompeji-dialogen grundar sig på min märkliga förkärlek för konst från det romerska rikets guldålder. I Villa Lante har jag fotograferat svartvita bilder av målningarna i Pompeji från Pompeji Encyclopedia. Ovanpå de svartvita pigmentframställningarna har jag målat mina egna kommentarer om den här tiden i färg. Väggen som förfallit med tiden, varje spricka och splittring i den för en med sig på ett äventyr som känns nästan rumsligt. Målningarna som är mer än tvåtusen år gamla formar mitt medvetande och för det från nutiden mot en annan värld – så börjar Pompeji-dialogen. När jag sitter vid min dator och jobbar med den tidsresandes superhastighet möts den blixtsnabba moderna tekniken med den långsamma penseln och resultaten är lika beroendeframkallande som serierna på HBO och Netflix.

Mina målningar är kärleksförklaringar och hyllningar till historiska kolleger och till målningarna som begravdes under vulkanens aska. Puh. Naturkrafterna talade till dem. Talar de till oss? Beroendeframkallande artificiella verkligheter, den självorsakade klimatförändringen och krig. Optimisterna skapar en positiv framtidsbild, men andra tvivlar...

Petri Hytönen, Borgå 10.1.2019

 
 
 
 
 
top